Ännu en obeskrivlig dag. Började dagen med kaffe på Starbucks. Utanför fönstret står en man som kollar på mig, går fram och tillbaka i minst en kvart. Går in på caféet, går ut.. Kollar åt mitt håll. När ett par gäster till kommer in följer han efter, ställer sig och kollar på hyllan med kaffekoppar, kaffesorter och espressomaskiner. Tar ut en kaffemaskin och kollar sig omkring, smyger den under jackan. Han går förbi mig, jag hugger tag i hans jacka och säger "hey!!" väldigt högt. Hann inte tänka, släppte honom direkt och sprang till personalen och berättade vad som hänt. En kille med grönt starbucksförkläde sprang omkring utanför och letade efter killen, men jag tror inte de hittade honom. Allting var bara så sjukt. Efteråt skulle jag visa Sara vad han snodde- går till hyllan och tar ut en kaffemaskin så att hon ska se, och då säger en kille som såg allt "hey- put that back!!" Haha. Så kul, och konstigt. Hela förmiddagen gick jag och kände mig förvånad. Efter att ha pratat med mamma och Sara insåg jag att det kunde gått illa- han kunde ha haft ett vapen, eller varit aggressiv.
Saras bild, en dinosaurie på promenad..
En sista froyo
Och nu är utsikten sådär underbar igen- hela stan lyser.
Vi lunchade, shoppade. Sen gick vi förbi stället där vi bodde under de första dagarna i Kanada. Vi gick förbi hamnen, parken, allt.. Det var en riktig läskig/mäktig känsla. Sara sa att hon hade velat berätta för Sara i december att hon fyra månader senare skulle stå på samma plats och ha klarat det- allt. Jag kunde bara hålla med. Tänk vad lite man vet om framtiden egentligen..
Saras bild, en dinosaurie på promenad..
1 kommentarer
Tess
07 Apr 2014 15:24
Åh vackra du! Vi visste att ni skulle klara det!
Kommentera